Sitter här och gråter och kollar på ultraljuds bilderna på vårat mirakel.. Gråter av lycka och oro.. Tänkt att man kan se den lill*.. Helt otroligt.. Igår på ultraljudet låg jag bara och grät av lycka... Fick se världens finaste lille bäbis ligga och sparka och sprattla.. Vårat mirakel.. Jag kan inte förstå, det är obeskrivligt vilken känsla det är... Och med all lycka kommer en stor dos oro.. Läkaren sa att bäbis mådde toppen.. Men man kan ändå inte sluta oroa sig.. Kommer bäbis ligga kvar till November? Har bäbis det bra? Äter jag rätt? Motionerar jag rätt osv.. Saker man oroar sig för men inte kan göra mkt åt.. Jag äter efter konstens alla regler, motionerar flera ggr dagligen, har slutat snusa, använder inte onödiga kemikalier i hemmet osv..


Bilder på vårat mirakel..






Funderar på att skaffa en annan blogg och lösenords skydda den så bara nära familj och utvalda vänner kan läsa om graviditeten och bäbis.. Vill inte att folk som inte känner mig ska veta allt.. Vissa saker kanske e privat och sen vill jag inte blotta hela bäbis liv för allmänheten.. Jaja, får ta mig en funderare på det..

Kram på er alla söta..